För några veckor sedan fick jag och 5 andra från min klass veta att vi har blivit utvalda till att åka på studieresa till Serbien. I Serbien har alla vi 6 fått en praktikplats på en restaurang där vi ska praktisera i nästan 1 månad. 

Jag har praktiserat så länge innan men det har inte vart i Serbien, där du måste prata engelska och använda kroppsråket när du ska komunicera med personalen, haha! 

 

Jag har en skräckblandad förtjusning till denna '' lilla ''  resa. Jag är skitglad över att jag blev utvald av alla oss 30 elever som vi är i min klass. Man får bekräftat för sig själv att man faktiskt, inte för att skryta eller något, men att man har visat att man kan, att man är bra på det man gör och att de ser att man har potential till en sån här resa! Jag är samtidigt jättenervös, och lite halvledsen för att jag ska vara borta 1 månad från människor jag umgås med varje dag och varje helg, kommer sakna alla så mycket. 1 månad kanske inte är så himla länge, men när man är 1422 km hemirfån, så blir 1 månad lite längre. 

 

Men det ska bli sååååå spännande att åka, och jag är riktigt taggad på att utvecklas i köket och som person. Fixar jag detta så fixar jag allt skulle jag nästan vilja säga, höhö!